Har haft lite bekymmer kring hur vi skulle lösa det med unghästen Uri, 2 år gammal, från tiden att beteskompisen behövde åka hem till sin matte och fram till hemkomsten för vår andra häst Udda, som fortfarande är utlånad till turridningen på Kinnekulle. Men då funderingarna ändå funnits på att ev. lämna bort Uri för en tids utbildning i körningens ädla konst, då den egna tiden liksom tillgången på medhjälpare för inkörning härhemma i vinter riskerar att bli begränsad med två små barn, var lättnaden stor då det visade sig att vår gode vän Gunnar i Rude hade möjlighet att ta emot Uri några veckor innan och efter beräknad nedkomst härhemma. Sagt och gjort, i dag lastade vi således den unga damen och begav oss de knappa 20 milen norrut...
Att sitta ihoptryckt med en höggravid mage en längre resa med bil är för den som undrar inte alltför bekvämt, så efter vad som kändes som en evighet, i alla fall de sista kilometrarna på grusväg, var vi äntligen framme och möttes av stora famnen och glada leenden av Gunnar med familj. Efter att ha släppt ihop Uri med jämnåriga valacken Garp (också nordsvensk) som varit på gården för inkörning ett litet tag, och konstaterat att de två verkade kunna trivas bra ihop, bjöds vi sedan på smarrig fika i form av hembakade Västerbottenbullar med egenskördade grönsaker samt en delikat äppelkaka, mmm!
Tyvärr hade vi lite bråttom hem till tusen andra måsten på gården, men en sista koll i hagen och en snabb rundvandring i trädgården innefattande beundran av växthus, land och annat hanns i alla fall med. Tusen tack för ett trevligt besök, det ska verkligen bli spännande att komma upp igen om ett litet tag!
Garp t.v och Uri t.h
Fr. v. dinkellimpa, surdegsbröd (från Jan Hedhs bok "Bröd) samt lättbakad linfrölimpa
