Grisar och ökad självhushållning

I går togs ett steg mot ökad självhushållning här på gården genom att linderödssuggorna Gredelina och Majbjörn hämtades hem en bit härifrån. Inom kort kommer de att få sällskap av en galt med förhoppningen att damerna ska kunna få var sin kull smågrisar till våren/försommaren. Egentligen skulle vi bara haft en sugga, men dessa två (mor och dotter) visade sig komma från ytterst bevarandevärda avelslinjer så det kändes viktigt att ta vara på båda. Vi hade ett gäng utegrisar för slakt sommaren 2007 men nu ska det bli spännande att alltså få vara med från början och föda upp smågrisar. Bilder kommer, ni som har Falköpings Tidning kunde annars beskåda suggorna på bild i fredags 15/1.

Nu känns det också som att våra ambitioner om ökad självhushållning mer och mer blir verklighet. Det är ett liv väldigt annorlunda det vi levde i stan. Tillvaron på egen gård på landet är visserligen ganska slitsam men samtidigt otroligt tillfredsställande. Att få vara hemma med barnen och samtidigt kombinera det med att ta hand om djur och andra sysslor på gården som jag nu har den fantastiska förmånen att få göra, något mer meningsfullt kan jag inte tänka mig just nu.

Att dricka en kopp kaffe och njuta av värmen från elden som sprakar och sprider sig från vedspis och kakelugn efter att kommit in från morgonsysslorna ute som innefattar utsläpp/vattning och fodring av hästar, rengöring av hästboxar, matning och tillsyn av grisar, hundrastning, vedbärande samt en sväng förbi jordkällaren för att hämta in potatis och andra egenodlade ingredienser till dagens lunch och middag, allt med god hjälp av 2-åringen medan lillasyster lugnt sover i vagnen, ja det är för mig livskvalitet som slår det mesta.